Kan ärligt säga att jag verkligen njuter av att jobba som Gårdskarl/husfar på församlingens lägergård Torsö. Har svårt att föreställa mig något mycke bättre ens om jag fick planera själv.
En av de bästa delarna med det är att kunna gå runt i Guds natur och låta sina tankar vandra… Känns som nånting man saknat en längre tid. Blir så lätt att man intalar sig att det inte finns tid för det, även om man annars skulle sitta hemma och fördriva sin tid framför datorn eller på nåt annat onödigt. Som nu, alltså. 
Men när man går runt och klipper gräs med sina hörselskydd över öronen är det inte mycket annat man har i sitt huvud än det dämpade, monotona brummandet från gräsklipparen och en massa små filosofier som dyker upp ur nån undangömd hörna nånstans…
Men det är inte allt. För en del av det som snurrar på där uppe kommer helt enkelt inte från mig själv. Det har jag börjat förstå efter att ha lärt känna mig själv sådär smått och gradvis under 20 år.
Det finns tysta viskningar, en kraft som kommer med nya tankar, nya synsätt och nya insikter. Och det här är det allra bästa av det hela: att bara vara och låta sig formas av Guds Ande. Några av de största insikter och ahaa-upplevelser jag fått har kommit på det här sättet, inte på stora, känsloladdade konferenser och kristna evenemang. Och om ens kristna liv enbart hänger på såna tillfällen, kanske det är dags att börja prioritera om lite.
Gud finns i tystnaden. Gud finns i ensamheten. Och Gud finns i den gråa, vanliga vardagen.
