Hemma

igen efter en väldigt fin resa! Kylan som smygit sig in som en tjuv under helgen har tagit mig med överraskning efter att jag fått bekanta mig med ett väldigt soligt London, klädd i sommarkläder. Halsen är sjuk och löven har fallit från trädet som kikar in genom lägenhetsfönstret, men det skär faktiskt inte märkbart ner på min livsglädje och motivation för tillfället.

För om något så har jag blivit inspirerad efter resan. Tack Gud för vad du gör i England, alltså!

Allt vi fått vara med om och vad vi fått ut av resan med vårt lilla team på 11 personer får jag nog inte inklämt i ett inlägg. Men jag får väl fylla på vartefter.

Det som jag huvudsakligen kan säga att jag själv fått ut av resan är nog ett nytt hopp för vår kyrka här hemma. Har nog verkligen fått komma ut ur ett slags lådtänkande i vissa meningar, och fått se en glimt av hur det kunde se ut i en levande, fungerande, förnyad församling här hemma. Med det sagt måste jag på samma gång säga att jag inte tror på att copy-pasta och tillämpa ett exakt likadant system som i Holy Trinity Brompton (som jag nu huvudsakligen tänker på) här hemma, men mycket goda ingredienser finns det nog där. Har däremot blivit väldigt inspirerad av att se vad Gud kan göra genom tjänstevilliga och lyhörda tjänare som är beredda att göra något istället för att bara tvista med varandra.

Och givande var resan nog på många andra sätt också. London är värkligen en sevärd plats, och som tur innehöll programmet även en rejäl dos av turistande. Gjorde flera fina bokfynd (yes; I’m really that boring ), träffade mina två London-kusiner och även en klasskompis jag inte sett på tio år. Och nu behöver man inte heller skämmas mera över att plugga engelska som huvudämne utan att någonsin ha besökt England…